Under mina, snart, tre år på Gekås har jag aldrig stött på några döva, vad jag vet. Tills för två veckor sen. Då fick jag en man i kassan som inte hörde eller kunde tala. Vi fick kommunicera via en liten pappersbit och penna.

Jag har länge funderat över vad jag ska göra med mitt liv. Eftersom veterinär-drömmen gick i kras har jag flitigt tänkt på annat. Jag har varit inne på att bli tolk. (fult ord för övrigt) Och igår när jag satt i kassan fick jag en tant som också hon va döv.
Det är ett tecken. Visst är det!?

Jag sitter och tittar på Djurpolisen. Det går ju massa sånna program på Animal Planet.

I dagens program så är det någon j*vla idiot som har gått och dragit ut en katt i svansen (!!!) från ett fönster och sedan misshandlat katten till döds. VAD ÄR DET FÖR FRUKATNSVÄRDA MÄNNISKOR?
Hur tänker man? -Åhh, en katt. Den tar vi ur någons lägenhet och slår ihjäl den här utanför på gatan! Ja!!! Vilken bra idé.
Jag blir så himla frustrerad på insidan. Nu fick dom tag på den här människan. Och jag hoppens den dumme j*vlen får sitta länge i fängelse. USCH!
Jag började nästan gråta när dom pratade med kattägarna. Usch. Usch. Usch.

Hade någon slagit ihjäl mina djur... Åhh vill inte ens tänka på de. Men fy fan säger jag bara! Tur att Djurpoliser finns i, Usa i alla fall.

Finns det något liknande i Sverige? Där ska jag börja jobba i sånna fall.

Min mamma är bäst ♥. Utan henne så vet jag inte vad som skulle hända.

...skulle jag ta ett flyg till London och shoppa. Sen skulle jag åka till New York och glassa runt. Sen, medans jag ändå va ute och flög, skulle jag stanna till i Thailand. Jag är likblek...