En av dom värsta känslorna måste väl vara den när man känner att någon tittar på en. Damn, jag hatar det.

Det hände mig. Nyss.

Jag va påväg mot min dörr så känner jag den där kusliga känslan. Jag sneglar lite år höger och inser att jag ser någon. Då kollar jag upp, med den fulaste mest förskräckta minen jag kan, på människan. Det hinner gå några millisekunder innan jag fattar att jag stirrar på människan och hur ful jag är.

Men det är försent. Han följer mig med blicken.

Attans.